fredag 16 april 2010

Om Henric

Vad skulle jag göra utan henric? eller rättare sagt hur klarade jag mig innan jag träffade henric?
Jag kan inte förstå det jag är fullständigt beroende av honom på så många olika sätt. Det märker jag när jag är ifrån honom när han jobbar? Hur kan man sakna någon som är näst intill är med hela dagarna? Hela min tillvaror känns helt menningslös och värdelös när inte han är med mig. Jag ser hans leende framför mig hela tiden, Det är 3 år sen vi träffades herreguf tiden går så fort det känns som igår fortfarande. Jag fixar fortfarande till mig innan han komer hem så jag ska se fin ut. Jag tycker alltid att henric är så himla fin, och tänk att han alltid ha velat ha mig? bara mig? JUST precis bara mig?
Ibland kan jag inte se honom i ögonen vänder snabbt bort ansiktet för att han inte ska se hur mina ögon glöder. Jag försöker alltid vara så himla smart och rolig när jag är med honom. För det är ju han. Denna kärlek är hela tiden i rörelse, den växer starkare för varje dag. Jag upptäcker nya saker med Henric varje dag och jag älskar att lära känna honom på nya sätt. Han har en varm personlighet med nya kapitel varje dag och han ger mig chansen att läsa dem.
Jag älskar att se honom med Wilhelm, jag brukar smygtitta när de leker och jag ser glädjen i willes ögon, hur han trivs och glad han är. Wilhelm måste älskar sin pappa lika mycket som jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar