Imorse gick jag igenom en massa tankar.. Jag har haft väldigt mycket dåligt samvete över de första 3 till fyra månaderna med Wille. Jag var en tjej som inte rikigt hade förstått att jag var mamma dels för att förlossningen gjorde mig rädd även om den var snabb och gick väldigt bra. Men jag som person kände att jag kanske inte skulle klara av den typen av smärta.. Vi lämnade BB lite för fort då jag hade behövt mer stöd, men vi hade hemlängtan och åkte hem till ett ej färdigt renoverat hus.. Med en ny familjemedlem och H började jobba två dagar efter förlossningen. Jag kan inte ljuga för mig själv eller honom att jag hade behövt honom hemma de tio dagarna han fick. som alla får efter en förlossning, men övertalning tjänade inget till.
veckor gick och jag lärde känna Wille mer och mer.. Det var mycket jobbigt runt omkring och jag kände att jag inte riktigt kunde koppla av och stänga ner och bara konsentrera mig på Wille. Jag festade väldigt tidigt.. får en klump i magen när jag tänker på det.. H förstod inte riktigt att han var pappa.. Wille fick väldigt mycket kärlek av mig och alla runt omkring honom.. Hade jag fått göra om detta, hade jag aldrig festat, aldrig lämnat bort honom för tidigt men nu får jag inte en andra chans.. Men IDAG har jag världens mest kärleksfulla son. Han är alltid glad, pigg har massor av energi och jag älskar honom mer än allt. jag vill gärna ta tillbaka mycket, som att jag lämnade bort honom. Men inget av det har resulterat negativt. Inte alls. Men jag blev en ung mamma med mitt första barn och jag måste säga med mina nära och kkäras hjälp har jag klarat det väldigt bra. Att vara Mamma är det bästa som finns, man kan säga att jag ta det baklänges, skaffa barn sen utbildning och Jobb.. det är det bästa valet som jag gjort.
Wille du är bäst! Min ängel.
Du är världens bästa mamma kram
SvaraRadera